Ett sista inlägg....

Igår började min och Hannas resa hem till Sverige. Klockan 05.00 åkte bilen från Hotel Orizonte på Korsika för att hinna med planet kl 06.50 till Nice. Vi sa hej då till alla kvällen innan vilket var lite blandade känslor. Vissa vet man att man definitivt kommer att träffa igen, vilket gör att det inte blir lika svårt att säga hej då, men det finns en del man inte vet om man kommer träffa igen eller inte vilket gjorde det svårare och jobbigare. De sista dagarna innan vi åkte har vart så otroligt roliga när inga gäster varit i närheten och vi kunnat göra precis vad vi har velat. Jag kommer sakna alla så otroligt mycket. Den gemenskapen vi haft under de här tre månaderna går knappt att beskriva och det speciella livet vi levt har vart något jag alltid kommer att komma ihåg. Men jag är glad att jag lämnade korsika på topp och har endast bra minnen att minnas.

I alla fall, jag och Hanna kom fram till nice vid halv åtta på morgonen, låste in vårat bagage och tog bussen in till city för att få en heldag i Nice innan planet till Göteborg skulle gå. Vi åt frukost på ett mysigt bageri/café och gick sedan ner till stranden och sola några timmar. Sedan utfoskade vi staden lite och åt lunch på världens varmaste och klibbigaste restaurang. Vid 17-tiden tog vi bussen tillbaks till flygplatsen igen och satte oss lite med våra datorer innan vi checkade in.
Kl 19.45 lyfte planet från Fransk mark och ca två timmar och tjugo min senare nådde vi svensk mark. Det var en märklig känsla att känna att man verkligen var på väg hem, nervöst men ändå inte.

Pappa kom och mötte oss på Landvetter och tanken att det redan gått tre månader sedan vi stod på samma plats och skulle iväg från Sverige kändes konstig.
Efter att lämnat Hanna i stan så var vi hemma vid ca 23. Jag trodde det skulle kännas konstigare än vad det gjorde att åka svenska vägar och komma hem på riktigt. Det kändes inte som att det var längesen jag var här samtidigt som det känns längesen.

Att få lägga sig i sin egen säng kändes som att vara i himlen. Från att ha legat på en sliten otroligt smal madrass på golvet i tre månader till att få sin egen säng, sköna kuddar och duntäcke var underbart. Jag har nog aldrig sovit så skönt som i natt.
Nu sitter jag här och har precis ätit frukost - gröt. Så gott, det kommer dröja länge innan jag äter baguette igen.
Jag är riktigt glad för att vara hemma där allt är rent och fräscht, man slipper svettas, kan välja vad och när jag vill äta, sova i en säng, ha ett internet som inte krånglar etc..Men jag saknar redan livet på Korsika och alla människor, den gemenskapen vi haft, sol och bad, att aldrig vara ensam m.m. Det kommer nog ta ett tag att ställa om sig. Att inte alltid umgås med någon och göra något, jag känner mig redan sällskapsjuk och rastlös.

Jag längtar till Lördag när resten av Orizontestaffen kommer hem, så slipper jag tänka på vad de gör just nu, för då vet jag att de också är i Sverige. Det är riktigt kul att de flesta som jag kommit närmast bor i Göteborg, vilket gör det lättare att ses även om jag vet att jag kommer besöka både Stockholm, Malmö och Växjö inom kort.

Jag är så glad att jag åkte iväg på denna resa/jobb och fick träffa alla dessa sköna människor. Vi har jobbat så hårt denna sommaren och vi har fått slita mycket mycket, men det har helt klart varit värt det. Allt det vi har fått uppleva och göra med varandra är något jag aldrig kommer glömma och jag tror dessa tre månaderna har lärt mig mycket.

Nu ser jag fram mot en tid i Göteborg och sen får framtiden avgöra vad som sker här näst.

Kul ni som följde bloggen under den tid jag var borta, även om det oftast var glest med inlägg. Det har varit kul att kunna dela med sig lite av det som hänt där nere och jag hoppas ni tyckt det har vart kul att läsa. Ta hand om er

/ Moa